Yttrandefrihet, Muhammed och Jesus

Nattvarden

Den norska veckotidningen Magazinet har gjort en ’jyllandsposten’. Den tionde januari publicerade man de danska muhammed-teckningarna och programenligt deklarerade ett antal muslimska organsationer att man kränkts.
Nu ska man emellertid komma ihåg att det här bara är ett internt gräl mellan två extremistgrupper.
Magazinet, ’den kristne avisen’, är av den kaliber att den låter intellektuella genier som Ulf Ekman från Livets Ord skriva artiklar om islam. Och de internationella muslimska organisationer är av den sort att de hellre känner sig trampade på de religiösa tårna än tar itu med de väsentliga frågorna.
Då menar jag såna saker som den gigantiska analfabetismen i de muslimska länderna, det urusla skolsystemet och den närmast obefintliga vetenskapliga forskningen och den minimala litterära produktionen.

Enas om att man känner sig förolämpade av en norsk strunttidning det kan man göra. Men inte enas om att roten till det onda är fattigdomen, klassamhället, kvinnoförtrycket, den snuskigt rika överklassen och den löjliga melodram som den härskande arabiska klassen kallar för demokati.
De europeiska invandrarna med muslimsk bakgrund borde snarare ställa sig frågan om orsakerna till fattigdomen som tvingade dem att lämna sitt fosterland än backa upp den muslimska överklassen.
De kristna extermisterna å sin sida talar givetvis om yttrandefrihet, det är fint att göra så, men i själva verket struntar de i det fria ordet. Fallet med den österrkiske tecknaren är ett utmärkt exempel.
I januari förra året dömdes Gerhard Haderer i Grekland till sex månaders fängelse för bilderna i boken ’Jesus liv’. Bakgrunden till åtalet var givetvis att en bunt fanatiker kände sig kränkta över några bilder.
Självklart kommer ingen av stollarna bakom det norska Magazinet säga ett ord om yttrandefrihet för Haderer. Lika lite kommer den muslimska överklassen att säga ett ord om det sociala system som håller utvecklingen tillbaka i de muslimska länderna.

Jesus på Genesarets sjö