Ikonoklasternas återkomst

Profeten möter monoteistiska herdar

Den verksamhet som bedrivs av OIC, The Organization of The Islamic Conference, under ledning av den saudifinansierade historieprofessorn Ekmeleddin Ihsanoglu benämns ikonoklasm. Ordet kommer från grekiskan och betyder ungefär att 'ha sönder bilder' och syftar i vetenskaplig mening på den bildstrid som ägde rum i den kristna kyrkan under 700-talet.
När kejsar Leo III fördömde bruket av avbildningar i kyrkorna utfördes grovarbetet av bildstormarna, eller ikonoklasterna, som förstörde ikoner och väggmålningar. Femtio år senare vände kyrkan tvärt och så var bruket av bilder tillbaka ända fram till reformationen på 1500-talet då nya bildstormare invaderade kyrkolokalerna. Den nordeuropeiska varianten, lutherdomen, var emellertid mer tolerant och därför blev kulturskatterna kvar i de nordiska kyrkorna.
En sanning är den att den som inte har kunskap om sin egen historia är dömd att upprepa den. Därför är det både roande och tragiskt att se en professor i historia i spetsen för en organisation som måste beskrivas som det tjugoförsta århundradets ikonoklaster.
Här visas ett tips för den turkiska lokalavdelningen av OIC. Bilden finns i 'Museum of Turkish Art' i Istanbul och föreställer profeten Muhammed vid Kaba. Profeten ansikte är inte beslöjat och alltså haaram, dvs syndig. Den andra bilden, ur en medeltida handskrift, är en acceptabel bild med profeten beslöjad och beväpnade ryttare som drabbar samman.
Historiker brukar vanligtvis värna om det historiska arvet. Men det religiösa viruset kan uppenbarligen fördunkla intellektet och förvandla även den bäste till en fåntratt.
När kommer historieprofessorn Ekmeleddin Ihsanoglu berusad av ikonoklastisk eufori att kasta den förbjudna bilden på elden? Kan The Organization of The Islamic Conference behålla sin trovärdighet med en generalsekreterare som inte städar upp i de arkiv han har tillgång till?

Världen håller andan.

Profeten beslöjad