Muslimsk Luther
Voyage de prophète Mahomet conduit par l'ange GabrielMir Haydar Bibliotèque nationale de France
En vänlig läsare tipsade mig om att Aljazeera gjort ett försök reda ut begreppen vad gäller förbudet att avbilda profeten. Det här visar sig emellertid inte vara så enkelt som de religiösa stollarna vill framställa det.
Aljazeera skriver diplomatiskt på följande sätt:
Whilst the Quran, the Islamic holy book, does not explicitly prohibit the depiction of human figures, Muslims understand certain Quranic verses as meaning that Allah and His prophets cannot be captured in an image by human hand - such is God's grandeur.
Eftersom det här uppenbarligen har varit och fortfarande är en tolkningsfråga så har det genom tiderna förekommit perioder då det varit fritt fram att avbilda Muhammed. Aljazeera nämner den Ottomanska perioden som började i slutet av 1200-talet.
Av det här tror jag att man kan anta att det inom islam finns en ideologisk beredskap för en förändring av regelverket. Gissningsvis finns den bland en inhemsk medelklass med utbildning. Plus finns den bland just de muslimska grupper som bor i de industrialiserade länderna.
Kanske tiden snart är mogen för en muslimsk Luther.
posted by an | 11:19
4 Comments:
Var kommer Luther in i bilden? Luther som representant för någon slags friare religion? Tveksamt, särskilt i ett sammanhang som handlar om bildstormar-fundamentalism - jämför en katolskt praktfull kyrka med de kallt avskalade väggarna i en strikt lutheransk. (För övrigt finns det de forskare som har trott på någon slags muslimsk influens i protestantismens skepsis mot avbildningar - men det kan jag verkligen inte bedöma om det ligger någon substans i.)
Utan att själv ha det ringaste intresse för att ställa lutheranism och katolicism mot varandra, roar jag mig gärna med att droppa ett citat av Nietzsche, vars mångfacetterade kristendomskritik inte sällan kan ge insikter kring dagens islam:
"Den italienska renässansen omslöt alla de positiva krafter som brukar tillskrivas den moderna kulturen /.../ positiva krafter, som i vår hitillsvarande moderna kultur ännu inte återvunnit samma makt. /.../
Mot den avtecknar sig nu den tyska reformationen som en energisk protest från efterblivna andar, som ännu ingalunda fått nog av medeltidens världsåskådning och noterade tecknen på dess upplösning, det religiösa livets ytterliga förflackning och förytligande, inte som sig bort med jubel utan med djup olust."
Kan tillägga - och jag hoppas att ingen misstar mig för en katolsk agitator nu, haha - att genushistorikerna vad jag har förstått det är rätt överens om att den lutheranska reformationen innebar en klar och långvarig försämring av kvinnors ställning i Nordeuropa...
Tack för en intressant kommentar. Det jag tänkte när jag skrev det faller tillbaka på en slarvig hypotes jag har, jag har också till min förvåning sett den hos Timothy Garton Ash, nämligen att det skulle kunna finnas en överensstämmelse i den utveckling som kristendomen och islam genomgår. Man kan t ex titta på hur en uppfattning liknande det muslimska ’ummah’ en gång fanns inom kristendomen, idag har det reducerats till ett vagt ’kristenheten’ som knappast förmår att väcka starka känslor. På samma sätt skulle man kunna spekulera i om det inom islam kunde uppstå en reformrörelse, euroislam kanske, med en eller flera luthrar.
Det var ungefär så jag tänkte.
Parallelltesen du nämner kan det säkert ligga en hel del i. Både kristendomen och islam är ju universalistiska religionen som grundades "plötsligt" på två tidpunkter med 600 års mellanrum. Men att bägge genomgår utvecklingar betyder ju inte att utvecklingarna är raka linjer framåt. Historiens krumbukter och förgreningar...
Skicka en kommentar
<< Home